Dynor och Altenew

Jag får ofta frågan vilken sorts dynor man ska använda till Altenews layering stamps och jag svarar alltid ”Det beror på…” Ett ganska otillfredsställande svar kan tyckas men för mig (och det gäller hela det här inlägget- inget av det jag skriver är ”sanningar” utan det är hur jag tänker/gör/tycker) så beror valet av dyna på tre faktorer: Vilken effekt vill jag uppnå? Vilka stämplar vill jag använda? Vilket papper har jag?

Så här tänker jag:

Distress inks använder jag till stämplar som är lite friare i sin form, där inte slutresultatet är beroende av att exakt rätt streck hamnar på exakt rätt ställe.  Exempel på såna set är Painted flowers, Painted butterflies, Layering lily och kanske framför allt Watercolor wonders. Jag färgar in stämpeln och sprayar lite vatten på den innan jag stämplar på akvarellpapper. Alltid akvarellpapper! Vanlig cardstock tål inte tillräckligt mycket vatten och stämplar jag utan vattnet så blir resultatet klassiskt ”distressprickigt”.

Dye inks sträcker jag mig efter när jag vill ha ett krispigt resultat där detaljerna är viktiga, t ex Vintage roses, Vintage flowers, Beautiful day eller Peony bouquet. Jag köpte några av Altenews egna inks men sålde ganska raskt av dem  eftersom jag tyckte att de var identiska med Hero Arts i hur de funderade  (och samvetet tillät inte hur många dynor som helst här hemma). Jag tyckte alltså inte att de var dåliga, de var bara för lika. Till dye inks använder jag helst ett cardstock som har lite blank yta, samma som när jag färglägger. Mitt favoritpapper till sånt är Neenah solar white, 80 lb. (Ska se om Anna kan ta hem det men hon har det inte i dagsläget.) Även de färdiga kortbaser Anna säljer funkar bra till dye inks.

Pigment ink använder jag till samma sorts stämplar som dye inks men föredrar ett mattare papper, t ex vanlig slät vit cardstock från bazzill. Egentligen tycker jag att pigment inks ger det snyggaste resultatet: detaljerna blir som med dye inks men  färgen är liksom krämigare. Motivet blir mer levande/djupare på nåt sätt. Tyvärr finns det nackdelar. Till exempel är torktiden väsentligt mycket längre än för dye inks och för en otålig pysslare som jag är det ett rejält minus. Det som jag har störst problem med,  dock, är att själva dynan är mjuk. Det medför att det är alldeles för lätt hänt, nästan oundvikligt, att man inte bara färgar in ytan på stämpel utan också kanterna runt omkring (som när en  billig stämpel är för grunt skuren). Man riskerar inte att få med kanterna på pappret (som det blir med grunda stämplar) men i och med att stämpeln blir smutsig runt omkring så blir det näst intill omöjligt att passa in den på rätt ställe! Att kunna se genom klossen och se var kanterna är, det är ju a och o för att få ett snyggt slutresultat. Med det sagt så använder jag dem trots allt med jämna mellanrum just för att om det lyckas så blir det jämrans snyggt. Det är värt risken 😉

Jag ska lämna er för idag med lite exempel på hur olika stämplar ser ut på olika papper och med olika inks. Till syvende och sist så handlar det om tycke och smak för i den här sporten finns inga rätt fel!

Distress ink + vatten på olika papper20160521_195353

Hero Arts dye ink på olika papper20160521_195325

ColorBox pigment ink på olika papper20160521_195301

Olika typer av stämplar med olika papper och ink20160521_195235

20160521_195208

20160521_195140

Ha en fortsatt trevlig helg!

gunilla2

En reaktion på ”Dynor och Altenew

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s