Så har han gjort det igen !

Det är han, den där Tim Holtz, jag pratar om. Han som alltid lyckas komma på nya produkter, eller för den delen gamla produkter med en twist, som vi alla vill äga och ha. I år lyckades han ju komma med ytterligare en stämpeldyna (som om förvaringen inte svämmade över sen förut) men den här gången något som faktiskt kändes helt nytt och revolutionerande.

Jag pratar så klart om Distress ink Oxide, en helt ny hybriddyna som har egenskaperna av både en pigment ink och en dye ink dyna.

Eftersom jag var lite skeptisk till dem så har jag påbörjat min samling med 3 av de 12 färger som finns tillgängliga. Jag valde Fossilized Amber (FA), Worn Lipstick (WL) och Spiced Marmalade (SM) eftersom de är mina favoritkulörer av de som än så länge släppts. För att lära känna dynorna så prövade jag helt enkelt att använda dem på de sätt som jag använder ”vanliga” distresser, bara för att få en känsla för hur de reagerar. Jag kom inte ihåg att dokumentera hela processen för er men jag har några bilder så att ni kan få se skillnaderna.

Mitt upplägg var så att jag gjorde 2 stycken bakgrunder med olika tekniker och för båda bakgrunderna gjorde jag en med vanliga distresser och en med oxide. På första bakgrunden använde jag FA & SM ovanpå varandra och sen WL genom en stencil och till stämpelmotivet. Med vanliga distresserna (till höger) så djupnade färgerna för varje lager och blev en allt mer intensiv gulrödorange. Med oxides (till vänster) så blandade färgerna sig inte alls utan la sig helt enkelt ovanpå varandra med den påföljden att den sista, rosa, färgen faktiskt blev rosa och inte mörkorange som med vanliga distresserna. En förutsättning för detta är att oxides är helt torra emellan – medan de är blöta kommer de att blanda sig precis som vilken annan färg som helst. Man kan också ganska tydligt se skillnaden i färgintensitet, oxides blir lite blekare och dammigare i färgen, åtminstone om man lägger på dem med blending tool.

Jag tyckte att de var lättjobbade, färgen kändes liksom tjock och lite krämig, och det var näst intill omöjligt att göra de där förhatliga ränderna/linjerna med blending toolen. Ett stort plus är att oxides ger snygga och krispiga stämpelavtryck till skillnad från traditionella distresser:

Därefter gjorde jag en bakgrund med sk ink smooshing, dvs jag tryckte färg på mitt craft sheet, sprayade lite vatten på det och tryckte sen mitt papper i färgen. Jag har använt samma kulörer som ovan och lagt på dem i flera olika lager. Här ser man ännu tydligare hur de traditionella distresserna, till vänster, blandat sig till en hyfsat homogen orange färg medan oxides, till höger, låter färgerna behålla sin naturliga färg.

Givetvis finns det massor av andra användningsområden och de ser jag fram emot att utforska (även om jag i skrivande stund är osäker på om jag verkligen kommer köpa alla 12…) Jag återkommer givetvis med uppdateringar vart efter jag lär mig mer om inksen. Tills dess så kan ni ju spana in Malins inlägg HÄR om att stämpla på mörk cardstock, något som står på min ”att testa”-lista.

Just det, de färdiga korten, de blev så här:

Tack för titten! / Babsan

https://static.inlinkz.com/ppr.js

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s