September månad är här och med den så återgår saker och ting till det normala: skolorna har börjat om, rutinerna börjar falla på plats igen, Anna börjar om med lördagsöppet och jag är tillbaka med lite mer tekniker. I våras lekte vi ju med stenciler varje tisdag under en period och jag tänkte ta upp tråden igen men med lite annat innehåll.
De första veckorna tänkte jag att vi skulle titta lite närmare på vad man kan göra för roligt med sin stansmackapär och försöka inspirera till lite annat än att bara stansa ramar och bokstäver 🙂 De första 3 inlägget kommer att bli ganska elementära (och lååånga). Alla ni blogg- och butiksbesökare som precis köpt era första stansmaskiner – de inläggen är till er!
Den apparat jag personligen har hemma är en Cuttlebug från ProvoCraft.
Den kostar (i skrivande stund) 995:- och kommer med nästan alla plattor man behöver för att komma igång: en bottenplatta, A-plattan, och två skärplattor, B-plattor. (I kitet ingår även en embossfolder, mer om dem i ett senare inlägg). En bra investering, när man nu ändå spenderar en slant, är att köpa till en lite tjockare platta, C-plattan. Den är en s.k. thind die adapter, dvs den behövs som utfyllnad när man ska skära ut med tunna dies vilket många är. Alla plattor finns som reservdelar om man skulle ha otur och lyckas köra sönder nån av sina plattor. Ett tips är att välja ut en platta som man alltid lägger skärsidan emot, på det sättet begränsar man skadan till en platta för de kommer ofrånkomligen att ta lite stryk. B-plattorna är billigast att köpa i reserv *hint hint*. Det här tänkte ju inte jag på när jag köpte min CB men å andra sidan, jag har haft den i ca 5 år och än inte behövt byta ut några plattor.
Gummimattan, en embossing mat, som ligger överst är inget måste men ett bra komplement. Den använder man till de dies som har en dubbel funktion, som både skär och embossar. Det man stansat ut får en präglad kant, en snygg detalj som gör att det ser lite mer arbetat ut. Andra tillbehör som kan vara bra att ha är de långa plattorna, A-, B- och C-plattor. De gör att man kan stansa långa dies som t ex border eller alfabetsdies. En hel uppsättning kostar ca 700:- så om det är så att man inte behöver hela längden, framför allt kanske till alfabetsdies, så kan man köra dem med vanliga plattorna också.
Varför då just en Cuttlebug? Ja, jag gillar den för att den tar de flesta dies på marknaden plus att den inte är så skrymmande. Inmatningsbordet är två stycken ”vingar” som man fäller ner och när man gör det aktiveras även en ”sugpropp” på undersidan som gör att den står stadigt på bordet. Jag tycker även att den är hyfsat lätt att veva även om man har ganska tjocka material. Det finns ju en uppsjö av varianter när det gäller stansmaskiner och vilken man väljer är en smak- och kanske utrymmesfråga. Många talar även väl om Sizzix variant, Big shot, som Anna också brukar ha i lager. Andra modeller kan hon säkert ta in på förfrågan.
Viktigt att veta är att i mina inlägg kommer jag att hänvisa till den uppsättning av plattor som gäller för Cuttlebugen. Har du en annan apparat måste du googla eller pröva dig fram för att hitta din uppsättning.
Dies då?! Ja, de finns i en uppsjö av modeller och utföranden. Bilden nedan är långt ifrån komplett men det är de varianter jag har hemma.
När jag började med den här sporten för närmare 10 år sen var det som fanns i stansväg den fantastiska tången från Quickutz. Det var helt enkelt en stor tång som man klämde ut sina önskade former med. Till den kunde man bara använda QK’s egna dies som hade storleken 2″. Den var ganska tung och otymplig och inget för den som hade svaga nypor. Ett alfabet med stora och små bokstäver kunde lätt rusa iväg upp över 1500 kronor om jag inte minns helt fel – en ansenlig summa pengar för ETT alfabet! Lyckan var stor när andra storlekar sen dök upp. QK själva lanserade sin Revolution, som var ungefär som en mindre Cuttlebug, och då kom dies i storleken 4″. Sen rullade det på, Cuttlebug kom med sin version och andra märken följde snart efter. I takt med att utbudet ökade så pressades också priserna – tack och lov!
När priserna går ner, ja då går det ju som det går, särskilt för en shoppoholic som mig, de förökar sig explosionsartat! Tack och lov för Tradera och div pysselforum där jag sålt (och köpt…..) en hel massa dies under åren. För nåt år sen gjorde jag en jätterensning och sålde av många alfabet och en uppsjö av figurdies som jag aldrig använde. Nu har jag en samling som jag använder och som ryms i en förvaring. Jag har prövat massor av olika förvaringsvarianter under åren men den jag har nu är nog den klart bästa: en ArtBin utformad enkom för dies.
Den kostar 169:- och kommer med tre stycken magnetplattor som man fäster sina dies direkt på. Plattorna kan man köpa till separat, säljs i 3-pack för 89:-. I min låda har jag för tillfället 12 plattor och det finns gott och väl utrymme för åtminstone 3 till. Jag klarar mig med de jag har plus att jag rymmer mina movers ‘n shapers och lite annat löst ovanpå. Som synes har jag inte ens behövt pussla särskilt mycket för att få plats med allt. Man bör dock vara medveten om att den blir hiskeligt tung när den är full!
Vad kan man stansa i då? Ja, det beror helt på vilka dies man använder. En tumregel för mig är att ju intrikatare design, desto tunnare material stansar jag i. Cardstock och vanligt mönsterpapper är inget problem oavsett dies. Med de tjocka diesen från Sizzix, sk Bigz dies eller Movers’n shapers så kan man även stansa i tyg och i chipboard. Det brukar stå ganska tydligt på förpackningen vilka material som funkar och sen kan man ju alltid prova sig fram. Det är ganska tåliga grejer och man märker rätt fort om det kommer gå eller inte. Risken att man kör sönder sin apparat är ganska liten.
Ska vi stansa lite då? Vi börjar med att stansa ut några bokstäver ur en ganska tunn die från QK. A-plattan är den som alltid är med i leken när man stansar tunna dies och förutom den använder jag en B- och en C-platta. Så först A-plattan i botten och sen B- eller C-plattan (beroende på vilken du valt att ”offra” enligt ovan). Jag lägger därefter på dien med skärsidan upp och eftersom jag ska stansa ut enstaka bokstäver så har jag klippt till små bitar av mitt papper.
När jag gör det så gör jag alltid lapparna ganska mycket större än bokstaven. När man lägger på den sista plattan så är det lätt att det blir statiskt och pappersbitarna flyttar på sig. Har man skurit för nätt så är det fort gjort att bokstäverna hamnar till hälften utanför. Och så får man göra om… Förargligt. Viktigt att komma ihåg är att lägga papperet med rätt sida neråt, dvs om du använder ett mönsterpapper så ska mönstret vara mot dien.
Till mina bokstäver har jag valt att använda glitterpapper från American Crafts, POW. Det är ganska tjockt och lite segt och då kan man behöva något litet extra att lägga mellan. Det är så väldigt lite som behövs, oftast, och jag har prövat lite olika sorters papper men det jag tycker funkar bäst är en bit plast, ungefär som overheadplast. Jag har sparat själva täckplasten från några ark clearstamps som jag använder som utfyllnad. Det räcker oftast med ett ark men i det här fallet väljer jag två eftersom jag vet att det kan behövas lite extra tryck.
Sen är det bara att veva igenom. När det är lite extra tjockt, som i det här fallet, så brukar jag hjälpa till lite med handen, liksom trycka in ”mackan”. Man kan vara frestad att köra igenom två varv, både fram och tillbaka, men då finns det alltid en risk att papperna skiftar lite lite. Dien skär inte exakt i samma skåra. Jag upplever att mina utstansningar blir ”håriga” i kanten när jag gör så. Det går att pilla eller klippa bort men det är ju lite onödigt.
Hade jag nu varit en god pedagog – eller en med bättre minne – hade jag haft ett foto här av vad som kommer ut i andra änden. Beroende på hur väl dien har skurit igenom, och hur mycket tryck som utövats, så kan ibland bokstäverna sitta fast i skärplattan. Oftast sitter de kvar lite lätt i papperet och kan enkelt tryckas ut. Skulle det vara så att dien inte tagit hela vägen runt så är en skalpell ett bra redskap för att skära bort det sista.
Här är mina bokstäver, limmade och klara.
När jag håller på med bokstäver så här så använder jag nästan alltid en pincett. Limmar gör jag genom att trycka ut lite lim på ett papper och sen lägga på det med en tandpetare eller en nål. Ett annat ganska smart sätt är att fästa lite bred dubbelhäftande tape (typ Biltematape) på baksidan av sitt papper och sen stansa. Lite pilligt att få bort skyddsplasten efteråt men pilligt är det ju hur man än bär sig åt.
Så. Det var del 1 av Tekniktisdag. Hoppas vi ses nästa tisdag!
/Babsan
Pysslotekets blogg 